Kategori: SAGOR & SÄGNER

Den första präst som omtalats i Junsele var Spå Herr Ola. Att spå betydde på den tiden att kunna trollla. Han verkade 1525 -1539. Denne Herr Olof omnämnes i “Junsele Kyrcke Book inrättad 1742” och hans tillnamn Apaa Olif dictus, alltså “Spå Olof kallas”, står där i skrift. Benämningen Spå Herr Ola har levat kvar i sagoberättande till våra dagar.. Han var mycket kunnig och hade studerat i Wittenberg i Tyskland. Folket i bygden hadehört att i Wittenberg fick man lära sig trolla, och där kunde man köpa “svartkonstboken”. På den tiden och långt senare, betalades prästen genom “tionde”, alltså tiondelen av allt från åker och stall, fiske och jakt. I Betarsjön fanns stor och fet lax på den tiden. Junselebönderna behöll de bästa och fetaste fiskarna för sig själva och skickade sämre och mindre fisk till Spå Herr Ola. Han blev uppretad, när han märkte att de försökte lura honom. Nu skulle han visa Junseleborna! Han tog en kopparkittel, fyllde den med olika trollsaker och kom till Betarsjön. Så fick han tag på en båt och roddare, och gav sig ut till sjöns djupaste område utanför Ulfviksberget. Där sänkte han ned kitteln och sade: “Från och med denna stund vare laxen förvandlad till småsik, Junseleborna kan lära sig att äta småfisk själva. Från den dagen finns ingen lax i Betarsjön och under århundranden har Junseleborna fått nöja sig med små s k betarsjösill. Varje kall höstkväll när de dragit noten och tagit upp betarsjösill har de påmints om hur trollprästen Spå Herr Ola förvandlade laxen till betarsjösill. Sägnen berättar också hur Spå Herr Ola fortfarande bevakar sin trolldom från Ulfviksberget. Därför har det inte lyckats med inplantering av lax i Betarsjön trots flera försök. När Spå Herr Ola låg på sitt yttersta kom den onde själv och tog honom livslevande och flög med honom emot den lodräta hällan på Ulfviksberget, mitt för den plats där han sänkte ned kopparkitteln. Där kan vi än idag se prästens bild i naturlig storlek. Han står där med stövlar till knäna med spännen i och med en kappa kastad över axlarna. På huvudet har han en hatt. Han syns bäst i skymningen från en båt ute på sjön.

Om övernaturliga ting eller “Skrömta” som det heter i vårt område finns det otaliga historier att berätta och Junseleområdet är rikt på sagor och sägner, en del är riktigt gamla. Den äldsta torde vara sagan om Brudstenen i Betarsjön.