Junseleområdet är rikt på sagor och sägner. En del är riktigt gamla. Den äldsta torde vara sagan om Brudstenen i Betarsjön.

Enligt denna saga så var de första som bosatte sig i Vallen två stycken finnar vid namn: Elias och Anders, och de hade det rätt så besvärligt.

Till saken hör att till sina närmsta grannar så hade de två jättar, dessa jättar bodde den ena på Badstuberget och den andra i Kittlaberget. Dessa två jättar hade som tradition att hälsa på varandra under midsommarafton, och då brukade Kittlajätten ha på sig en mycket vacker guldkrona. Elias och Anders kände stort begär efter denna vackra guldkrona.

Och så en midsommarnatt så gömde de sig intill vägen där jättarna brukade gå, och när jättefamiljen kom uppifrån Kittlaberget så kastade dom en järnbit, ty det gillar inte jättar, och vips så försvann hela jättefamiljen, men kvar låg guldkronan där ensam kvar i gräset och glänste. Uppifrån berget så hördes rop och jämmer: “Vår krona, vår krona”.

Eftersom Elias’ dotter och Anders’ son just då skulle till att gifta sig, så kom kronan väl till användning. Under denna tid om man skulle gifta sig så blev man tvungen att resa ända ned till Sånga som ligger nedanför Sollefteå, ty där fanns närmaste präst. Väl där nere så blev kronan väldigt beundrad, för det var inte var dag man såg en så vacker guldkrona.

När bröllopet så var över, och hela brudföljet for tillbaka, så låg Betarsjön blank som en spegel. Alla var nu glada och nöjda över att få sätta sig i båten och ro den sista biten hem. Men ute på sjön så kunde den unga bruden inte låta bli att taga fram den vackra guldkronan ur kyrkasken och spegla sig i den blanka sjön. Men uppe på Kittlaberget och Badstuberget så såg jättarna hur deras krona glänste och sken ute på sjön. Jättarna som var trollkunniga, framkallade då en kraftig storm, och snart så gick sjön vit av vågor, och båten drevs mot en sten och slogs i spillror. Alla som var ombord drunknade.

Jättarna fick aldrig igen sin vackra guldkrona, men de fick i alla fall hämnd på människorna som hade berövat dem den gyllene kronan.

Än idag, om man ror i närheten av brudstenen på midsommarnatten, just innan solen går upp, så kan man få se kronan som blänker där nere i mörkret, än om bara för ett ögonblick, som för att påminna oss, om denna saga.

Utanför den så kallade Klippen vid byn Hällberget ca 4 km innan Vallen, ligger det en sten som kallas för Brudstenen, den är alldeles svart, och ligger strax under vattenytan.